Att stå vid sin egen sida

Jag har precis pratat med min bästa vän. Hon frågar hur det är och jag delar att dagen kommit med både glädje, sorg och tvivel. Jag fick en stunds omvårdnad på ABC Hudvård idag som gjorde mig så oerhört glad och tacksam. Trots det kände jag mig sorgsen och ensam senare under dagen. Min kropp var inte riktigt nöjd utan ville ha mer av omsorg och närhet. Plötsligt var det svårt att erkänna det för jag var rädd att verka otacksam för det jag redan fått. Men då förminskar eller förnekar jag istället vad min kropp behöver och vill ha. Så att sätta ord på det jag känner och säga som det är hjälper mig.

Mitt tvivel rörde min cancerbehandling. Jag visste inte om det handlade om min tidigare erfarenhet inom vården och därav bristen på tillit. Eller om det var min kropp som försökte säga något. Men med sitt detekterande sinne hjälper min vän mig att fånga något väsentligt.




I mitt arbete som kroppsterapeut har jag under mer än två decennium lyssnat på andra människors kroppar. Hjälpt dem att komma i kontakt med och förstå vad den behöver och kommunicerar. Jag har lyssnat till andra på ett sätt jag önskat för mig själv. Men inser att jag tystat min egen kropp så många gånger. Vägrat lyssna för att jag varit fullt upptagen med någon annan. Jag har genom att inte lyssna istället motarbetat min egen kropp. För den vet omedelbart vad jag vill eller inte vill. Vad jag tycker om och inte tycker om. Det är sinnet som lägger sig i och då blir det problem. Eller rättar sagt tvivlet riskerar att fästa sig. Det är som om sinnet alltid vill ha sista ordet. Kroppen har fått ge sig, trots att den vet vad som är bäst för mig.


Sinnet kan kreera tusen saker på fem minuter. Kroppen behöver mer tid på att genomföra dem. Sinnet vill ofta mer än kroppen förmår.

Jag har alltid vetat att det är farligt att inte lyssna på signalerna som kroppen ger. Men det är först nu som jag till fullo inser hur mycket jag tystat min egen kropp och inte gett den någon rösträtt. Det är mitt ansvar att lyssna och ta reda på vad min kropp behöver.


Nu gäller det mitt tillfrisknande från cancern. Sjukvården får utföra operationer och behandlingar och jag ska stå vid min egen kropp och inte överge den. Jag ska lyssna och lita på att den vet vad den behöver. Mat, beröring, motion, omvårdnad, vila och glädje. Inte fler gånger ska jag tysta den och säga att den får finna sig i situationen eller vänta för att det inte finns tid eller resurser att ge den vad den behöver. Jag ska se till att värna den och att den får precis vad den behöver för det är bara så det kan bli mer tid till något alls.

12 visningar

© 2020 by Carina Halvardsson.  Proudly created with Wix.com

  • Grey Facebook Icon
  • Gray Edin Ikon
This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now