Just nu mår jag inte så bra och har känt mig sämre och sämre senaste veckan. Jag vaknade klockan tre inatt av att jag kände ett tryck och smärta bakom struphuvudet i nedre delen av halsen och en obehaglig hjärtklappning. Obehaget avtog lite efter att jag satt mig upp i sängen och tagit några djupa andetag. Nu var jag klarvaken och det kändes lika bra att stiga upp och hoppas att tröttheten skulle komma tillbaka så att jag kunde få några timmars sömn till. Men jag kände mig inte trött förrän det var dags att stiga upp och då var det liksom försent. 😊
Jag har haft en förhoppning om att jag skulle få må bättre innan nästa behandling som är planerad till i övermorgon. Men precis som loppan lever jag på hoppet att det ska bli bättre. Frågan är bara när.
I dagens avsnitt pratar Marie och jag om att göra det man kan göra även om det finns ett visst motstånd och att kraften inte riktigt finns där. Men för mig är det ändå väldigt viktigt att få en plats där det som fortfarande är friskt och dugligt i mig får utrymme att växa. Jag ser det ungefär såhär: Immunterapin ska göra så att cancercellerna får ett rejält inre motstånd för att kunna växa och bli fler och större. Det däremot för i sin tur med sig biverkningar och obehag för mig. Men genom att samtidigt stärka det som är friskt som också det ger ett naturligt motstånd mot det som är sjukt och där det dessutom inte finns några kända biverkningar eller obehag. Försöker jag skapa en balans mellan det inre och det yttre. Det jag behöver hjälp med och det jag kan göra själv. Tillit till hjälp utifrån och en känsla av kontroll genom egna val och beslut.
Tack till dig som tar emot och läser, lyssnar och tittar. För din support och ditt stöd. Det betyder mer än jag med ord kan beskriva. ❤️
Kram
Carina