I dagens avsnitt berättar jag vad som hänt sedan förra veckan. Om mitt besök på akuten och vilka förväntningar vi har på livet. Men avsnittet innehåller också det jag tycker känns viktigt just nu - att våga tala om döden. Jag vill nog avdramatisera döden med det jag säger i dagens avsnitt. Eftersom det trots allt kommer att drabba oss alla och ingen slipper undan. Så jag vill bjuda in fler att våga tala om det lika naturligt som vi gör med födelsen.
Jag har valt att vara närvarande så mycket som möjligt med både livet och döden. Det har hjälpt mig att förstå att livet är en gåva på obestämd tid. Jag har därför inga krav på att få leva X antal år. Däremot vill jag (min kropp) leva så bra det går fram tills att det inte längre är möjligt. Något jag försökt förklara för läkarna men som tydligen för dem är så obegripligt att de inte tar emot vad jag säger.
Jag har varit i flera situationer i livet då döden varit nära. Men livet har velat ha mig kvar - mirakel.
Att kräva mirakel fungerar inte eftersom det är en gåva precis som livet. Jag har fått liv och vill värna det på ett ödmjukt och kärleksfullt sätt. Inte strida eller fightas för att eventuellt få några extra år.
Jag är öppen för att ta emot den tid som livet vill ge mig.
Tack för du väljer att läsa min blogg och lyssna på avsnitten med oss Marie och Carina.
Det känns fint att du är med ❤️
Kram