Svåra livsval

Jag har varit vaken sedan klockan 04.23 i morse då jag steg upp. Det gick inte att sova längre, hade en tid hos onkologen strax före klockan tio för att få höra deras tankar kring cancern i min hjärna och kropp. Första skallröntgen visade tre metastaser i hjärnan och vid andra röntgen upptäcktes tio stycken. Det beskedet kändes som en rejäl käftsmäll. Mitt väl genomtänkta beslut att välja bort behandling p.g.a svåra biverkningar från förra gången fick bearbetas mot två läkare som föreslog att testa en kombinationsbehandling med immunterapi. Läkarna säger att det är ett allvarligt tillstånd. Tumörerna i hjärnan kan växa fort och ställa till mycket skada i hjärnan och resten av kroppen med fruktansvärda konsekvenser. Behandlingen kan ge en möjlighet för tumörerna att i bästa fall minska eller gå tillbaka. Biverkningarna av behandlingen kan i bästa fall behandlas med kortison med eller utan sjukhusinläggning och i värsta fall bli livshotande.

Det är mitt liv och min kropp som jag ska finnas i tills jag är död. Idag kändes det som att tvingas välja mellan pest och kolera.

Malignt melanom uppstår i huden, ögat eller slemhinnor. Vanligast är i huden där Sverige har en mycket hög förekomst i ett globalt perspektiv med mer än 4500 nya fall/år under senare år. Flertalet patienter botas med kirurgi men cirka 10–20 % får en spridning till lymfkörtlar (stadium III) eller fjärrmetastasering (stadium IV).

För flertalet patienter med metastaserat melanom är den medicinska behandlingen av palliativ karaktär (ges när cancern inte går att bota) men de nya läkemedlen har tydligt förlängt överlevnaden för melanompatienter och för immunterapi ses i många fall långtidseffekter över flera år. I nuläget är medicinerna för nya för att kunna uttala sig om det är en botande behandling eller ej. Det finns idag heller ingen kunskap om senbiverkningar som kan komma flera år efter avslutad behandling. Hämtat från www.internmedicin.se

Det är märkligt hur kropp, själ och sinne mår på ett sätt inne på sjukhuset och hur jag har det hemma och ute i naturen. Nu är jag hemma och har landat i den här dagen. Jag fortsätter leva här och nu för då är allting precis som det ska vara. Jag tar vara på stunderna med de människor som betyder något i mitt liv. Det blir bra och för mig är det att leva mitt liv väl.

Jag ska fortsätta dokumentera med att göra ny inspelning på youtube med Marie i nästa vecka.

Nu behöver jag vila mitt huvud som känns två nummer för stort just nu. Det är inte bara alldeles för många tumörer därinne. Det har pågått för mycket tankearbete också. Nu bara vara...........

Tack för besöket härinne. Jag uppskattar alla er som orkar läsa och lyssna. Det känns fint att ha människor som följer med på min sårbara resa.

Kram

Carina