top of page

Önskan om en God Jul

Häromdagen blev jag intervjuad för en artikel som kommer i Sydsvenskan i början på året. Det är ett samtal om livet och döden där jag befinner mig. För mig är döden livsviktig som Elisabeth Kübler Ross beskriver i sin bok med samma titel. Det är och har varit viktigt att närma mig, försöka förstå och kanske framförallt acceptera det som är den absolut säkraste utgången i livet för oss alla - döden. Rädslan för döden och det förgängliga verkar beröva oss på själva livet om vi tror oss kunna kontrollera, styra och garantera att ha det mesta säkrat. För mig är livet just det osäkra, oförutsedda som kan komma med mycket glädje och energi men också med svårigheter och motgång. Det är livets balansakt att ta emot dessa skiftningar. Jag vill inte bygga en falsk trygghet genom att förneka sanningen. Det är sanningen som är byggmaterialet och det är intressant att utforska hur det trots allt bär mig i en bräcklig situation. Jag väljer att ta emot livet som det är nu och är tacksam för varje stund.



Jag har vad jag minns aldrig tänkt att jag ska bli 85 år till exempel. Inte heller har jag haft planer långt fram i livet. Däremot har jag burit på en känsla att ta vara på det som finns och vårda mina relationer eftersom det är nu jag har dem. Kanske har det spelat roll och präglat mig på något sätt att min farmor till exempel sparade saker till ett "speciellt tillfälle" senare som då aldrig kom eftersom hon dog 63 år gammal.

Så vänta inte att göra det du känner är viktigt för dig. Våga vara sårbar i mötet med dem som betyder något. Rädslan att förlora varandra kommer en dag att vara sann. Det värsta som kan hända är att vi aldrig fick möjlighet att uppleva varandra. Vi kommer inte att finnas för alltid. Men så länge vi är här finns möjligheten för möten på riktigt. Så när jag får frågan - Vad jag vill göra med den tid jag har kvar? Då är det att fortsätta vårda relationerna. För oavsett vad som händer i en människas liv - utan goda relationer får livet inte någon färg.

Det är oftast jag själv som är min största kritiker och domare. Så att lägga tid på relationen till sig själv är inte fel. Jag känner en stor tacksamhet över att jag sagt ja till mig själv och vågat göra saker som mitt hjärta ropat efter. Så när sanden i timglaset börjar rinna ut känns det bra i hela mig att blicka tillbaka och tacka mig själv. Men också alla dem som funnits runt mig, stöttat, gett support och gjort det möjligt för mig att vara en del av något mycket större.


Visst har jag som en del av världen trott att jag måste göra på ett visst sätt för att det ska finnas ekonomisk "trygghet" när jag blir gammal/sjuk eller bara vill leva livet. Det jag gjort som varit viktigt har inte styrts av pengar utan för mig om ett helt annat värde. Den tillfredsställelsen går inte att köpa för pengar 😊 Men visst är det tufft att leva på marginalen - jag skulle ljuga om jag inte erkände det. Även om jag samtidigt vet att det finns dem som har det värre som lever i krig och på flykt. Så då väljer jag att se vad jag har istället för vad jag inte har.


Jag har inget tidsperspektiv på hur snabbt eller långsamt förloppet kommer att vara och det spelar mig ingen roll. Jag har valt att ta varje dag för sig och se allt det jag faktiskt har och kan göra och ta vara på det. Suga ut det bästa ur karamellen så att säga.

Men det finns en grej på min lista över saker jag gärna skulle göra om möjligheten uppenbarade sig. Det är att jag vill stå på Ystad gamla teater och prata om livet och döden. Tänk att få rama in ett svårt men viktigt ämne i en så otroligt vacker lokal.

En "gammal" nätverkskollega i Ystad, Carina (Månsson) Juhlin, var med och arrangerade en cancerdag, Livslust Ystad, på teatern för många år sedan som kom tillbaka några gånger som jag minns det.

Ja, om det ska ske så sker det.


Eftersom jag är infektionskänslig och utan immunförsvar just nu får jag fira jul på ett annorlunda vis. Men det ska bli spännande att låta kreativiteten flöda. Jag älskar att vara utomhus så det får bli en träff med familjen på en promenad. Kanske en termos glögg och en pepparkaka att hålla i handen. Hur som helst så kommer julen att vara här. Jag önskar att du firar den på ett sätt där du känner att både du och dina relationer får ta plats på ett sätt som det kanske inte tidigare gjort.


Tack för att du följer mig ett tag till! ❤️

Carina






244 visningar6 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla
bottom of page